Stina Aronson spårar i snö

Jag är ute och åker skidor nu.

Nej, såklart inte i verkligheten, utan i Stina Aronsons spår i novellsamlingen Sång till Polstjärnan. Jag läser just nu en lång novell som heter Berättelsen om brudgummen, och jag är där. Jag är med ute på snön, med hästen, sonen och fadern. Jag känner lukten av snuset och den vårsmältande isen, hör hur det droppar och frustar. Det är märkligt att läsa något så fantastiskt språkligt. Det är ett liv så långt bort från mitt eget, och jag är ändå där – mitt i det!

Författaren Eva Adolfsson har också skrivit ett fantastiskt förord, ett sånt man blir läslycklig av. Hon skriver: ”Genom novellsamlingen går drömmen om ett möte bortom orden, mystikerns dröm om sammansmältningen.” Och jag ska försöka läsa Sång till Polstjärnan så.

Möten bortom orden och sammansmältning…

Lämna en kommentar

Filed under Läsande, Svenska författare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s