Hell Yeah – ett nytt bokmärke!

Jag är en sån som viker hundöron.

Men jag tänkte sluta med det. För nu har jag fått ett nytt bokmärke – en liten fågel som kom inflygande till mig via… och som sedan… Ja, det var så här det gick till (and listen carefully now):

(Och egentligen skulle jag här ha skrivit en lång berättelse om min fascination för tyger och färger och former, något som gjorde att jag inte alls blev ledsen när min man föreslog att vi skulle flytta till Borås eftersom han hade fått jobb där, och hur jag alltid köper stuvbitar när jag ser en hög för det kan ju vara bra att ha till något lapptäckes- eller kuddprojekt, jag menar: bara för att man läser massa böcker behöver man ju inte ha det fult omkring sig, men jag skiter i den berättelsen och kör den korta versionen, den som är den just nu sannaste.)

Jag har varit på Oddbirds outlet i Tranemo!

Det är en av fördelarna med att bo i Sjuhärad – alla tillfälliga outlets som dyker upp när man minst anar det. Eller två gånger om året i alla fall. Jag tror att jag kände mig som en riktig boråsare först när jag hade varit på min första utförsäljning, som var på Didrikssons, där jag stod och köade och svettades i en trappuppgång tillsammans med vad jag då tyckte var halva Borås, fyndade två barnoveraller och lite vantar, men hade naturligtvis inga kontanter med mig, utan var tvungen att låna av min medföljande kompis, tack Annie.

Det var kul i Tranemo. Alla var glada, det bjöds på våfflor, jag ville aldrig åka därifrån, jag köpte flera kuddar, massor med stuvbitar, en ljusstake av gamla kaffekoppar, några vykort (förmodligen ett skåp också, om ingen hinner till Tranemo före mig idag) och så BOKMÄRKET: Oddbirds lilla gula fågel, egentligen prislappen faktiskt, som nu ligger i De imperfekta och väntar på att jag ska dra ut det och börja läsa. Jag har kommit halvvägs i De imperfekta nu. Jag är fortfarande lika imponerad av berättarkonsten, hur enkelt det verkar vara för Rachman att berätta om alla dessa människor. Men jag börjar få invändningar mot själva upplägget – att låta porträtten vara så självständiga. Men jag ska återkomma till det när jag har läst klart. Och så har jag ju fått en ny läskudde också.

Hell yeah!

Mitt nya bokmärke och läskudde.

 

Våfflor, kuddar, kassar.

Lämna en kommentar

Filed under Läsande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s