Korparna och pannkaksläsning

Just nu läser jag Tomas Bannerheds debutbok Korparna. Jag tror att jag gillar den, men jag är inte säker; inte säker på om jag vill läsa vidare. Osäkerheten finns, tror jag,  för att jag egentligen inte vill veta hur det går. För jag tror inte att det kommer att gå särskilt bra. Inte för pappan i alla fall.

Korparna handlar om en 12-årig pojke som växer upp på en bondgård i skuggan av en pappa som inte mår särskilt bra. Att pojken har läshuvud och tittar på fåglar är inte något som står särskilt högt i kurs i samhället där han bor, där det viktigaste är att kunna trimma sin moppe ordentligt. Oket att ta över bondgården när han blir vuxen vilar tungt på pojkens axlar. Pojken har en lillebror och en mamma som försöker orka, men som ibland bryter ihop. Nej, det är inget som är särskilt uppmuntrande i den här berättelsen än så länge.

Men jag hoppas på den nyinflyttade Stockholmstjejen! För nu har hon dykt upp i berättelsen; hon följer med pojken ut i vassen för att lyssna på rördrommen, hon följer med ut på cykelturer, hon har en pappa som lyssnar på klassisk musik och citerar filosofer. Ska det bli bättre nu? Eller är hon katalysatorn som gör att det verkligen barkar åt helvete?

Jag fortsätter läsa. Och vända pannkakor…

Riktigt smör ska det va!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Debutanter, Läsande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s