Det gick väldigt bra, det kändes väldigt bra, men jag minns ingenting!

Ja, då är samtalet om bekännelselitteratur över.
Det gick fantastiskt bra!

Samtalet var intressant, prestigelöst och gav nya infallsvinklar. Unni Drougge var klok och sansad, Ann Heberlein klok och reflekterande, Carin Evander klok och generös.

Vad vi pratade om?
Ingen aning!
Jag minns faktiskt inte.
Det är som om min koncentration under själva samtalet suddat ut närminnet.

Jo, jag minns att Ann Heberlein kallade mig ”feg”. Med rätta skall tilläggas. Hon hade verkligen en poäng där. (Varför? Det ska jag berätta, men inte nu.)

Men! Som tur är filmades allt och kommer att finnas på Publicistklubbens hemsida för den som vill se. På Bambuser ligger det här.

Jag kommer definitivt att kolla.
Inte minst för att få höra vad vi egentligen pratade om!

Imorgon börjar Bokmässan! Med Pressnatta och samtalet om bekännelselitteratur.

Nu är det snart dags!
Imorgon är det Bokmässans pressnatta och samtalet om bekännelselitteratur där jag ska vara moderator. I panelen sitter Ann Heberlein, Unni Drougge och Carin Evander, alla med olika erfarenhet – som memoarskrivare, som
romanförfattare, som anhörig.

Läs mer om samtalet på Publicistklubbens hemsida.

På PK:s hemsida kallas samtalet för ”debatt”. Det hoppas jag verkligen inte att det blir. I ordet ”debatt” finns mycket av konfrontation och oliktänkande – något jag inte alls är intresserad av i morgondagens samtal. Olika perspektiv och erfarenhet, visst. Men i ett samtal kan man resonera, söka sig fram. Och eventuellt finna svar.

Några frågor jag hoppas kunna resonera om imorgon är till exempel om en författare kan komma närmare sanningen genom att kalla verket för fiktion, eller om den verkliga sanningen endast finns i sakprosan. Och varför vi läsare är så fascinerade av autofiktionen idag – ju ”sannare” en berättelse, desto mer läsvärd.

Mycket spännande detta.
Ses imorgon! (Jag tror det kommer att streamas också.)

Uppriktiga berättelser, men inte hela sanningen?

Mina närmaste dagars läsning kommer ägnas uteslutande åt research, läspåminnelse och att försöka förstå.

På onsdag kväll ska jag nämligen vara moderator i ett panelsamtal som Publicistklubben anordnar på pressnatta inför Bokmässan.

Det ska handla om bekänneselitteatur. Om utlämnande självbiografier. Om nyckelromaner. Om sanningsbegrepp. Och om man får skriva vad som helst. Ja, det finns många frågor som vi kan samtala kring.

Ann Heberlein, Unni Drougge och Carin Evander sitter i panelen. Tre människor (kvinnor) som har olika erfarenhet av just detta.

På biblioteket finns Unni Drougges bok Boven i mitt drama kallas kärlek och Per Gunnar Evanders I min ungdom speglade jag mig ofta på hyllan för skönlitteratur, Hc, trots att det finns en uttalad självbiografisk prägel på dem. Ann Heberleins självbiografiska berättelser finns på Lz, Biografi.

Jag är nyfiken på vad som får en författare att vilja skriva så öppenhjärtigt om sitt liv. Och hur det kan påverka de personer som finns i författarens närhet. Jag hoppas på ett bra samtal om detta på onsdag.

Helgens researchläsning:

Framtidens bok?

Jag har sett framtidens bok!
Eller bok och bok, förresten… Jag vet inte vad jag ska kalla det.

Jag har nyss kommit hem från Media Evolution-konferensen i Malmö, har med mig massa nya intryck som gjort avtryck – nya tankar om medier, internet, gränssnitt, appar, kreativitet, design, människa-och-maskin… Jag har lyssnat på musik-konstnären Bill Drummond, cyborg-antropologen Amber Case, curatorn på MoMA Paola Antonelli, filmaren Hanna Sköld, författaren Unni Drougge.

Och så boken.
Eller som den presenteras i programmet:

”a publishing platform offering multi-sensory reading experience for iPad users”.

A multi-sensory reading experience!
En läsupplevelse för fler sinnen?
Japp!

Det är helt enkelt något man kan köpa till en iPad, med text i ena hörnet som scrollas fram. Och beroende på var du är i texten så dyker det upp taggade bilder, ljud eller musik som ger berättelsen ett mervärde. Företaget som hittat på det heter ustwo och själva idén heter Papercut. (Hela sessionen filmades och finns att se här.)

Jag blev först skitarg! Komma här och förstöra! Boken är ju nästan det enda ickevisuella medium som finns kvar, där läsaren får skapa sina egna bilder, fanstiera ihop själv hur karaktärerna ser ut, hur landskapet ser ut, hur det låter… Det är ju det som är själva poängen med en BOK! Och nu kommer någon och prackar på en någon annans bilder, musik, ljud…

Men sen tänkte jag om. För det är ju inte en riktig bok. Det är något annat. En berättelse med mer än bara text, helt enkelt.

Ett helt nytt medium, helt enkelt.

Det är fortfarande under utveckling. Det finns inte så många berättelser som är färdiga att köpa. Men… bara att möjligheten finns!

En bok är en bok är en bok. Det här är något helt nytt! En blandning av olika medier! Och se bara på Björks senaste skiva, eller multimediaprojekt, för iPad, som är både visuell konst, musik, spel och.. ja.. mycket mer!

There is more to come!

Är det en bok, ett spel, ett konstverk, en mikroskopbild? Nej, jag lyssnar på Björks senaste musikprojekt!