Vilken monumental käftsmäll att läsa Battle av Sara Villius!

Efter att ha läst och läst en helt galen dystopisk satir över Ryssland i en hel vecka (639 täta sidor, recension kommer snart i Borås Tidning) så tänkte jag: en liiiten, liiiten bok, med korta korta texter, som inte är ny utan gammal, bara för ren nöjesläsning.

Jag valde Battle av Sara Villius.

Det var ju en rejält monumental käftsmäll, det. Jag översköljdes av en total tonårsångest.  Och jag förstår en kollega som skrev på min Instagram när han såg den i min nylånade bibblabokhög: ”Alltså Battle… Kvalar lätt in på min topp tre över samtida svensk skönlitteratur. Inte för att dra upp förväntningarna.”

Ingen fara, kära kollega. Den var riktigt, riktigt bra läsning. Så exakt prosa, så tät. Så ångestladdad. Och med ett så tydligt perspektiv, oavsett berättare. Battle är en samling texter, upplevelser, där unga flickor och tonårstjejer berättar om saker som hänt eller sånt de funderar på. Faktiskt upplever jag Battle till viss del som ett svagt eko till Vanja Hermeles In som ett lamm, ut som en tigrinna.

Battle kom 2003. Jag har bara läst Sara Villius bok Sex innan, som kom 2008. Och visst, Sex var väl spännande, men jag var inte riktigt beredd på skärpan i Battle.

Låna på bibblan och LÄS! Jag vet att det finns ett Retrobibliotek i Huddinge, som lyfter fram böcker från 40-, 50-, 60- och 70-talen, men det är lika lätt att glömma bort de där fantastiska läsupplevelserna som finns bara tio år bak i tiden, de som inte riktigt hunnit bli klassiker än.

Och att Battle hittas på Borås stadsbiblioteks separata hylla för ”unga författare”, den som jag tidigare kritiserat för det omoderna sättet att kategorisera litteratur på (Daniel Sjölins böcker står där till exempel!), är en helt annan historia…

Bibliotek är ju ändå rätt fantastiska!

Jag tycker att det är rätt fantastiskt att jag kan gå in på mitt bibliotek och låna Burda-tidningar.

Jag har hela förmiddagen idag (och lite av kvällen igår) krupit omkring på golvet och kalkerat mönster ur Burda no 12/2012 – klänningar, byxor, blusar.

Jag gillar idén. Det är en fantastisk service. Jag undrar om det går att göra så på andra bibliotek i Sverige, eller om det är unikt för Borås eftersom Borås är en smart textilstad.

Jag sydde mycket kläder förr, när jag var student. Innan jag började jobba, fick barn och tiden blev knapp.

Förmodligen kommer jag nog inte hinna sy något nu heller. Men bara servicen att jag enkelt kan låna några Burda på bibblan får mig att vilja nåla och klippa.

Fast barnen har ju förvisso blivit större. Och jag kan ju inte läsa hela fritiden, kan jag? Det kanske blir en byxa i alla fall. Eller en tunika. Klippklipp.

Heja biblioteket!

Dagens bibblafynd: Läsandets kultur – slutbetänkande av Litteraturutredningen

Så stod den där i nyinkommet-hyllan på mitt kära bibliotek i Borås:

Läsandets kultur, också kallad slutbetänkande av Litteraturutredningen eller kort och gott SOU 2012:65.

Jag kallar den nog helst bara Litteraturutredningen.

Det är dryga 600 sidor offentlig utredning om litteraturens ställning som släpptes lagom till bokmässan för någon månad sedan.

Jo, det pratades om den då. Sen blev det tyst. Kanske tystnaden kom sig av den allmänna litterära boksmälla som branschen ofta drabbas av efter mässan, vad vet jag…

Men nu ska jag faktiskt läsa den och bilda mig min egna uppfattning, inte bara lyssna till andras.

Utredningens direktiv var att analysera litteraturens ställning, identifiera utvecklingstrender samt att lämna förslag på hur litteraturens ställning kan stärkas.

Jo, det kommer att bli spännande läsning.

Sätter Karolina på paus och läser sakprosa istället (eller vad det nu heter..)

Jag vill så gärna tycka om Alltings början. Så jag sätter den på paus idag; tar nya tag med den imorgon.

Istället ägnar jag mig åt fack-litteraturen. Fast jag föredrar att säga sakprosa. Det låter liksom vackrare på något sätt.

Eller vänta! Det kanske är skillnad på facklitteratur, sakprosa och kursböcker? Var går gränsen? Jag vet inte. Jag gillar ju genrer, tycker om kategorisera och dela in. Samtidigt så vill jag vara gränslös i mitt förhållningsätt. Går det överhuvud taget att kombinera de två?

En bok om PR och PR-strategier blir i alla fall min kvällslektyr. Och några kapitel i Litteraturvetenskapsboken verkar också intressanta. Båda är lånade på biblioteket. Jag älskar mitt bibliotek. All denna kunskap som bara finns där till låns, helt utan kostnad!

Låna skruvmejsel på biblioteket? Ja, visst!

”Oj, jag saknar en skruvmejsel. Då går jag väl till bibblan och lånar en!”

Jag gillar det här på något sätt. Att bibliotek kan användas till så mycket mer än att bara låna ut böcker, musik och film.

Det är forskaren Jonas Söderholm på Bibliotekshögskolan i Borås som sitter och funderar på det här med lån och bibliotek. Han har varit i Berkeley i USA, där det finns ett verktygsbibliotek som invånarna kan låna från, som en del av det lokala folkbiblioteket.

Och i förlängningen leder Jonas Söderholms resonemang till frågor om hållbarhet och samhällsutveckling. Kanske man kan låna många fler saker på lokala bibliotek än vad som finns idag? Som har nytta för det lokala samhället?

I Borås kan jag tänka mig, utöver verktygsbiblioteket, att kunna låna sömnadssaker, som
provdockor eller långa linjaler. Kanske trädgårdsredskap? En mandelkvarn?

Egentligen är det väl bara fantasin och viljan som sätter gränserna?

Bibliotekshögskolan fyller också 40 år i år. Följ jubileumsbloggen. Inte så livat under sommarlovet, men desto mer aktiviteter i höst.

Min breda bokhylla och Ingmar Bergmans VHS-dito – bredd och genuin passion!

Jag läser i dagens DN om Ingmar Bergmans VHS-samling i huset på Fårö och tänker direkt på min egen bokhylla – skillnaden mellan film och litteratur, skillnaden mellan fint och fult.

Ingmar Bergman var filmälskare. Han äskade film så mycket att han ville se allt. Alltså fanns allt i Bergmans filmsamling. Allt! I hyllorna fanns bland annat Ghost busters, Den vilda jakten på stenen, Strictly Ballroom, Terminator… Tillsammans med Michael Haneke, Kurosawa, Allen… Eller som det står i artikeln:

”Just bredden är fascinerande. Den vittnar på ett vackert vis om Bergmans högst genuina passion för film. Han älskade film och han var en hängiven storkonsument.”

”Bredd” och ”genuin passion” i samma stycke! Som att de inte kan vara utan varandra!

Jag älskar det!

Men. Försök nu att applicera samma meningar på en litteraturkritiker. Ja, byt nu ut ”film” mot ”böcker” i de ovanstående meningarna!

Inte?

Nej. Mången ”litteraturälskare” som jag stött på skulle aldrig tala om ”bredd” i sin genuina passion för litteratur. Där handlar det snarare oftast om tvärtom – har man passion för litteratur så pratar man uteslutande om passion för ”fin” litteratur och räknar inte in populärlitteraturen i den passionen. Man fnissar istället lite obekvämt vid namn som Läckberg, Kepler och Brown och säger: ”Nä, de har jag verkligen aldrig…”

Och återigen minns jag den uppskruvade stämningen bland många (men inte alla) bibliotekarier på ett seminarium jag deltog i på Bokmässan 2010, när jag visst tyckte att Liza Marklund hade en given plats på biblioteken. Var fanns ”bredd” och ”genuin passion” i samma anda där?

När Ingmar Bergman hade ångest och svårt att somna så tittade han på något lättsamt, avslöjar han i ett samtal med Woody Allen.

När jag är trött och har svårt att koncentrera mig läser jag Denise Rudbergs Elegant Crime-böcker, avslöjar jag i denna blogg till just dig.

Och om Ingmar Bergman kunde älska både James Cameron och Andrej Tarkovskij med bredd och genuin passion, så kan väl en litteraturkritiker (dvs jag) älska både Katarina Wennstam och Sara Stridsberg med samma bredd och genuina passion?

Eller är det omöjligt?
”Bredd” och ”genuin passion” i samma mening som ”litteratur”?

Jag hoppas inte det.

Nina Frid får Svenska Akademiens bibliotekariepris!

Det känns självklart på något vis!
Att min bästa Nina Frid, som jag har känt i snart fyra år och som jag under några år jobbade med på Bokcirklar.se, ska få Svenska Akademiens bibliotekariepris!

Bokcirklar.se var Nina Frids idé. Hon tyckte det saknades en plats på nätet för läsare och boksamtal och startade hösten 2007 Bokcirklar.se. Jag började på Bokcirklar.se hösten 2008, hoppade in som redaktör och blev också någon slags pressansvarig. Vi har gjort många framträdanden ihop, många författarintervjuer och prisutdelningar av Stora Läsarpriset, och på hösten 2009 skrev jag och Nina Frid också Läsarmanifestet. Själva manifestet var nog mest Ninas idé. Men jag tog tag i idén och skrev hela manifestet på en söndagseftermiddag och skickade in det till DN Kultur. Ett bra teamwork, helt enkelt. (Jag har insett att jag fungerar bäst så – att ta tag i andras idéer och förverkliga dem, i text eller rörlig bild.)

Och bara för någon vecka sedan bloggade jag om en av hennes nya idéer: Läscoacherna!

Låt aldrig Nina Frids idéer ta slut!
Hon gör Sverige till en bättre plats för läsare, det är helt klart!

Prisutdelning är den 28 september i Svenska Akademiens monter på bokmässan i Göteborg.

Jag och Nina, a perfect match! (Bilden tagen på Bokmässan såklart!)

Gräsänkan Annika passar på att låna arty filmer på biblioteket

När maken är på SJF-kurs lånar gräsänkan fyra arty filmer på biblioteket!
Ja, jag älskar mitt bibliotek.

Med Caravaggio fortsätter jag min Tilda Swinton-period. Caravaggio regisserades av Derek Jarman. (Och se där! En bok jag skulle kunna leta efter på Bokbörsen är faktiskt den om Derek Jarmans trädgård! Vacker! Jag har den inte!)

De älskande på Pont Neuf såg jag på bio när den kom, men förstod ingenting förutom att Juliette Binoche var vacker. Kanske förstår jag mer nu. Återkommer om det.

Till sista andetaget. Jag har nog aldrig sett den. Ändring! Basta!

Me and you and everyone we know av Miranda July har jag inte heller sett. En skam!

Visst kan man diskutera hur arty dessa filmer är, vissa av dem är ju bara franska. Och gamla. Men låt mig säga så här: de är inte amerikansk actionfilm i alla fall. Inte heller handlar de om Andra världskriget.

Let the filmvecka-utan-make begin! (Men först ska jag skriva en recension om E.S.T-biografin.)

”Läscoach” – vilken bra idé till biblioteken!

”Tänk så här: Boka tid med din läscoach och gör upp en läsplan tillsammans! Ni träffas regelbundet, diskuterar böckerna ni valt och går vidare utifrån det. Visst låter det lockande! Läsfrämjande men framför allt läsarutvecklande. Det är nästan så jag kunde göra avkall på min bibliotekarieidentitet för att se om det gör någon skillnad. Hej, jag heter Nina, jag jobbar som läscoach. Fråga efter mig på biblioteket!”

Så skriver bibliotekarien Nina Frid i Biblioteksbladet idag.

Det är en sådan fantastisk bra idé!
Hon skriver sedan att hon googlar ordet ”läscoach” för att se om det redan finns något sådant, men får upp frågan ”menade du livscoach?”. Kanske är det samma sak, funderar hon vidare.

Läscoach! En mental tränare lika viktig som en personlig tränare som hjälper dig att träna och lyfta vikter på rätt sätt. Tänk! Biblioterapi!

Jag har friskvårdsavdrag på mitt jobb – 1500 kronor per år som jag får lägga på nästan vilken form av fysisk träning som helst. Och jag kan ta en timme i veckan av min arbetstid för att träna på: springa, friskasochsvettas eller något annat. Tänk om jag kunde få lägga den tiden och de pengarna på att friskvårda min själ, mitt inre, genom berättelser istället!

”Vad ska du göra?”
”Jag ska gå till min läscoach och diskutera arbetarperspektivet i Moa Martinssons Mor gifter sig.”
Och sedan kommer jag tillbaka till jobbet, rosig om kinderna, med ny kraft att ta mig an mina arbetsuppgifter. (Och livsuppgifter.)

Bra Nina Frid!
Och lyssna bibliotek och bibliotekarier!
Här kanske finns en tjänst att utveckla i framtiden för er!

 

 

 

 

 

 

Szymborska-drama på bibliotek!

Vi står båda vid S i poesihyllan och letar, den blonda damen och jag.

Vi närmar oss båda. Sk… St… Sv… Szy!

Szymborska!

Jag ser de två titlarna först och med höger pekfinger drar jag snabbt ut dem.
Prrrrrecious!

Förvåningen i den blonda damens blick där jag står med båda Szymborska-häftena i min hand.

Förvåningen i den blonda damens blick när hon ser hålet i bokhyllan.

Förvåningen i den blonda damens blick när hon inser att jag inte bara hittat Szymborska, utan lagt beslag på de enda titlar som fanns inne.

Jag: Oj, skulle du också ha Szymborska?
Hon: Ja. Jo.
Jag: Vi kan dela. Här ta en.
Hon: Är det säkert?
Jag: Ja, visst.
Hon: Menar du det?
Jag: Vilken vill du ha?
Hon: Jag kan ta den här.
Jag: Varsågod!
Hon: Tack.

Glädjen i den blonda damens ögon när hon går iväg med det ena Szymborska-häftet.

Värmen i mitt hjärta.