Just, ja. Bokmässan, ja.

Bokmässan, ja.
I slutet av september… Ja.

Än är det några veckor kvar. Men jag har inte börjat någon nedräkning än, även om det är årets största kulturhändelse (tätt följt av Göteborgs filmfestival).

Först idag har jag scrollat och sökt mig fram i seminarieprogrammet. (Jag har laddat ner det som PDF i min iBooks. Bokmässeappen litar jag inte riktigt på, hade problem med den förra året.)

Monterprogrammet då? Det kollar jag först några dagar innan. Eller samma dag. Det är så svårt att hålla reda på allt och alltid är det något bra man missar, eller inte hinner, eller dubbelbokar. Känslan av att vara ständigt svettig och andfådd – det är bara att vänja sig.

Jag har heller ännu knappt koll på vilka författare som kommer, eller vilka jag vill lyssna på.

Några som har bättre koll än jag är bland annat bokbloggarna En bokcirkel för alla och Enligt O. Kolla in deras fina intervjuserier och bokmässepepp med bokfolk och författare inför mässan!

Hurra! Liv Strömquist gör affischen till Göteborgs filmfestival!

Nyheten finns ute överallt, men jag skriver det också:

Hurra! Liv Strömquist gör affischen till Göteborgs filmfestival!

Läs mer på Filmfestivalens hemsida.

Festivalaffischen är alltid en händelse. En sån där man vill rycka ner och smälla upp hemma på väggen. Förra årets affisch hade massa knappar och var gjord av Ann-Sofi Sidén. 2011 gjordes affischen av Lars Lerin och var så där magiskfantastisk som hans bilder är. Kolla på den här.

Den nya affischen kommer att avtäckas på Bok- och biblioteksmässan fredagen 28 september.
Jag kommer att vara där och blogga direkt. (Hoppas jag. Om det inte krockar med något annat…)

Bokpaket i brevlådan från ”Någon”, vågar jag öppna?

I brevlådan idag låg det här paketet:

Jag undrade länge om jag skulle våga öppna det faktiskt. Ingen avsändare. Handskrivet. Presentpapper.
Luktade inget konstigt dock…
Och i paketet låg:

Puh.

Jag blev jätteglad! För boken är uppföljaren till Hans-Olov Öbergs Djävulens tonsteg, som jag ju läste redan på manusstadiet.
Det har jag inte gjort den här gången, så nyfikenheten är stor. Lägger den i måste-läsa-högen genast.

Jag har också blivit programchef på UR, mitt program handlar om litteratur såklart!

Jag har också tagit möjligheten att bli programchef på UR idag, med uppdrag att sprida information om ett UR-program. Gör det du också! en fin reklamkampanj för att sprida kunskap till folket, tycker jag.

Här är mitt program – En bok, en författare med Nina Burton om boken Flodernas bok.

Jag har inte själv läst boken än, inte heller Burtons Den nya kvinnostaden. (Lite skäms på den, för den står i bokhyllan.) Men att lyssna på Nina Burton är magiskfantastiskt. Och jag blir verkligen intresserad av att läsa.

Jag gillar TV-formatet En bok, en författare. Överhuvudtaget har jag alltid gillat att lyssna på sådana här långsamma samtal. Att det får ta tid. Funderandet. Sökandet.

Nina Burton är författare, essäist och litteraturvetare. Läs mer om henne på Wikipedia.

DN Kultur, sluta basha bokmässan i Göteborg!

Två dagar i rad har två skribenter i Dagens Nyheter skrivit nedlåtande om Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg.

Julia Svensson skrev igår: ”Det är skrattretande att i sammanhanget nämna den stundande bokmässan i Göteborg och dess sövande syrebrist; ett PR-event som varken levererar författare, miljö eller stämning av den här kalibern”, när hon jämförde den med en litteraturfestival på konstmuséet Louisiana i Danmark.

Det är en underlig jämförelse. Att jämföra några litteraturdagar på ett danskt konstmuseum med Sveriges största bokmötesplats både för bransch och allmänhet där torsdagen och halva fredagen enbart är för branschfolk. Bokmässan i Göteborg är ett måste. En litteraturfestival på ett konstmuseum är en alternativ mötesplats. Sådana finns i Sverige också, inte bara i Danmark.

Och så i dagens tidning skriver Åsa Beckman: ”Det är ett fattigdomstecken att den största litteraturscenen för svenskt litterärt liv har blivit Bok- och biblioteksmässan i Göteborg.”

Ett ”fattigdomstecken”? Jag undrar på vilket sätt det är ett fattigdomstecken att den största mötesplatsen för litteratur finns på en bokmässa i Göteborg? För att den ligger utanför Stockholm?

Hon skriver det i sammanhanget att det pratas om att starta ett litteraturhus i Stockholm. Och där har hon också åsikten att det vore ”ynkligt” om Göteborg hann före Sveriges huvudstad. Där också, kan man förmoda.

Om jag är arg?
Ja, jag är skitarg.

På att de som skriver i en av Sveriges största dagstidningar tycker det är tråkigt att åka tåg utanför tullarna en gång om året. På det gnäll som finns på att Göteborg gör Sveriges största litteraturevent trots att det inte är Sveriges största stad och förmodligen istället enbart borde göra små mysiga och stämningsfulla festivaler liknande Louisianas. På de presenterade åsikter att det är ”ynkligt” om något bra sker utanför Stockholm.

Ett ”fattigdomstecken” är snarare att Sverige har skribenter och kulturchefer som… äsch, jag orkar inte ens avsluta den meningen, så arg är jag.

Åsa Beckman i dagens DN Kultur:

Sätter Karolina på paus och läser sakprosa istället (eller vad det nu heter..)

Jag vill så gärna tycka om Alltings början. Så jag sätter den på paus idag; tar nya tag med den imorgon.

Istället ägnar jag mig åt fack-litteraturen. Fast jag föredrar att säga sakprosa. Det låter liksom vackrare på något sätt.

Eller vänta! Det kanske är skillnad på facklitteratur, sakprosa och kursböcker? Var går gränsen? Jag vet inte. Jag gillar ju genrer, tycker om kategorisera och dela in. Samtidigt så vill jag vara gränslös i mitt förhållningsätt. Går det överhuvud taget att kombinera de två?

En bok om PR och PR-strategier blir i alla fall min kvällslektyr. Och några kapitel i Litteraturvetenskapsboken verkar också intressanta. Båda är lånade på biblioteket. Jag älskar mitt bibliotek. All denna kunskap som bara finns där till låns, helt utan kostnad!

Alltings början – jag vet inte om den är så bra, jag…

Jag är nästan halvvägs in i Alltings början och har fortfarande en undran om när den ”ska börja”. ”Historien”, alltså.

Det handlar hittills om en tjejs tonårsliv i början av 1990-talet. Om att hänga på krogen. Spana efter killar. Jag känner igen referenserna mycket väl – musiken, litteraturen, modet, tidsandan och aids-hotet, som gjorde sex till något farligt dödligt. Också Stockholm känner jag igen, eftersom jag bodde där 1992-93. Men det räcker inte. Jag får inte riktigt fatt i Karolina Ramqvists berättelse. Jag har faktiskt lite tråkigt när jag läser.

Istället kommer jag på mig själv att längta efter Louise Boije af Gennäs Ta vad man vill ha. Så jag går och plockar ner den ur bokhyllan och börjar läsa den istället. Också den handlar om Stockholm i början av 90-talet, om kvinnor som går ut på krogen för att leva ut och finnas till. Men den är oändligt mycket roligare att läsa. Oändligt mycket vassare.

”Ta vad man vill ha”-repliken finns också med i Alltings början. Det är så Sagas mamma vill att Saga ska göra. En fin blinkning till af Gennäs bok, tycker jag.

Jag tror jag kommer att förstå och gilla Alltings början när jag läst ut den och funderat ett slag kring den. Den har ett sådant tempo – eftertänksamt, på gränsen till avmätt blasé. Den är liksom… tyst. Som den där coola tjejen i rökrutan som tyst står och iakttar andra, men inte säger så mycket själv. Och som kommer med de där dräpande replikerna när man minst anar det.

Jag gillar förresten också att Karolina Ramqvist nämner boken Dirty Weekend av Helen Zahavi. Men det är mest av nostalgiska skäl. Det var den boken jag fick som present av min man på vår första date. Inga rosor och praliner från den killen inte, utan en feminist-roman. Klart jag gifte mig med honom!

Bokbloggstipset: Läs Bernurs blogg!

Det finns många bra bokbloggar därute!
Några av dem är ju nominerade till Forma Books Blog Award, som jag bloggat om här.

Men jag skulle också vilja tipsa om en annan bokblogg, som inte blev nominerad i år, nämligen Bernur! En gymnasielärare i svenska och engelska som skriver fint, fint om litteratur, både aktuella böcker och klassiker. Han skriver också om litteratur  i Jönköpings-Posten och har också skrivit en bok om Virginia Woolf – bara det värt lite extra, tycker jag.

Jag gillar den lite torra tonen, till exempel i hans recension av Jaco (som jag också har recenserat och tvärtom tyckte bra om).

Det är motstånd på Bernurs blogg.
Jag gillar det.

Må bästa bokblogg vinna Forma Books Blog Award!

För andra året i rad delar Forma Books ut pris till årets bästa bokblogg.
(Forma Books består av B. Wahlströms Bokförlag, Damm Förlag, Ica Bokförlag och Ponto Pocket.)

I år är Enligt O, Fiktiviteter och Stringhyllan nominerade.
Läs mer om motiveringarna till varför just de är nominerade i år på Forma Books hemsida. Det är inressant att läsa hur förlagen tycker att en bra bokblogg ska vara. Att det inte bara handlar om innehållet i blogginläggen, utan om vikten av att länka på ett bra sätt. Ja, hur en bra bokblogg ska fungera helt enkelt.

På den sidan kan man också rösta på någon av de tre. Ja, jag tänker rösta, men jag tänker inte berätta vilken blogg jag tänker rösta på – valhemligheter osv..

Förra årets vinnare var Bokhora. Läs mer om det årets nominerade här.

Lördagsmys med Karolina och kakor

Vi har tre våningar i vårt hus. Högst upp sitter jag nu och hör hur barnen stökar runt på mellanvåningen. Högst upp finns föräldrasovrum och ett litet kontor med läs-soffa. Högst upp finns nu också en påse lördagsgodis och Alltings början. Jag älskar verkligen titeln på den boken, den är klockren.

Hoppas boken är lika klockren.

(Och nej, jag tänker inte äta upp alla kakor.)