Nu har jag läst ut Nedstörtad ängel och den går mig förbi.
Den talar inte till mig.
På något sätt förstår jag det magiska i den, på ett rent litterärt och intellektuellt plan. Jag förstår varför så många talar så väl om den. Jag ser det skickliga hantverket i berättelsen, hur den närmar sig kärnan i allt snävare cirklar.
Men den går mig förbi.
Min fascination för kärleken mellan man och kvinna ser inte ut på det sättet. Min fascination över vårt behov att knyta an till andra människor ser inte ut på det sättet.
Nedstörtad ängel talar inte till mig.
Jag tycker den är elak. Småaktig.
Smärtsam.
Men om man vill läsa en otäck bok om människans tillkortakommanden, så varsågod!
Sorry, såg nu att du redan försökt med Nedstörtad ängel!
Ja. Den var verkligen mörk. Kanske lite för mörk för mig..
Men tack ändå för tips. Jag försöker lite till med Kapten Nemo, tror jag. Men lossnar det inte så tar jag Livläkaren på din inrådan. Den har jag i bokhyllan.