Recension: Alltid du av Pernilla Alm

Jag är så glad att jag kan skriva det här: Alltid du är en perfekt chick-lit-relations-roman. Jag är glad att jag kan skriva det för att jag träffade Pernilla Alm tidigt i höstas på Hans-Olov Öbergs releasefest för Djävulens tonsteg. Vi pratade lite, som man gör på releasefester, och så klämde hon fram att hon skulle debutera våren 2012. ”Jaha”, sa jag. Och så tänkte jag inte mer på det.

Men så damp ju Alltid du ner i brevlådan förra veckan.

Jag sträckläste den igår.

Men jag måste säga att jag blev lite lurad. Och jag kom inte på det förrän jag läst klart.

För i tonen är det ju en perfekt chick-lit-relations-roman. Det är mycket dialog, mycket relationer, lite sex, lite inredning, lite vad-ska-jag-ha-på-mig-idag?, lite familjeliv, lite humor. Jag skrattar högt åt sms-flirtande och urringningar, fnissar igenkännande åt drinkade på firmafester och vem-ska-hämta-på-dagis-idag-diskussioner.
Det är enkelt, det finns inga metanivåer som ska tolkas – allt står där. Det är verkligen topp-underhållning för stunden.

Men. Det som skiljer Alltid du från vanlig chick-lit är ju att huvudpersonen Caroline egentligen beter sig rätt svinigt. Och att det egentligen är en omvänd utveckling i historien – det börjar bra, men går sedan käpprätt åt helvetet.

Och det är där jag blir lurad. Och det är faktiskt på ett bra sätt. För hela historien, men sin glättiga chick-lit-ton, får mig att tro att Carro ska komma undan, att hon inte ska behöva stå till svars för det hon gör, men ändå komma till någon slags insikt. För det är ju så det fungerar i den genren: hjältinnan väljer alltid rätt till slut, även om det kan bli förvecklingar och prövningar längs vägen.
Och det kan jag knappast säga att Carro gör. Hon gör fel val. Hela tiden. Med ödesdigra konsekvenser.

Det är uppfriskande!

För Carro gör det som män brukar göra i berättelserna: hon blir kåt och tänker med något annat än hjärnan.

Alltid du är svår att genrebestämma. (Om jag nu måste genrebestämma den?) Jag säger chick-lit vid första läsningen, mest för tonen i berättelsen. Men innehållet och sens-moralen i historien andas något annat. Relationsroman? Förortsromance? Mama-lit? (Efter magasinet Mama.)

Oavsett vad man kallar genren nuförtiden så är Pernilla Alm och nosar Martina Haag, Kajsa Ingemarsson och Katerina Janouch i ändalykten, det är helt klart.

20120506-190219.jpg

About these ads

5 kommentarer

Filed under Boktipset, Chick-litt, Debutanter, Recensioner, Svenska författare

5 responses to “Recension: Alltid du av Pernilla Alm

  1. Nu blev jag RIKTIGT nyfiken på boken!

  2. Pingback: Recensioner – so far | Pernilla Alm

  3. Pingback: Det här med genre, är det så viktigt? « Debutantbloggen

  4. Pingback: “Alltid du” av Pernilla Alm « Lottens Bokblogg

  5. Pingback: ”Alltid du”, Pernilla Alm | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s