Releasefest: A strange tale – Sagan om Esbjörn Svensson Trio

I lördags var det äntligen releasefest för en bok jag hört talas om i flera år: Sagan om Esbjörn Svensson Trio – A strange tale. Jag fick läsa ett förhandsexemplar för några veckor sedan och blev mycket positivt överraskad av Hans-Olov Öbergs kunniga musik-biografi: inblickarna i musiksverige, det som var särskilt med Esbjörn Svensson Trios musik och som gjorde att de blev så stora, det tragiska slutet för trion i och med Esbjörn Svenssons död i en dykolycka. Recension av boken kommer om någon vecka.

Releasefesten blev både en bokfest och en musikfest, där förutom sedvanligt bokbranschfolk också anhöriga till Esbjörn Svensson närvarade. Och naturligtvis också de resterande två medlemmarna i trion: Dan Berglund och Magnus Öström.

Lite bilder kommer här:

Dan Berglund, författaren Hans-Olov Öberg och Magnus Öström. (Jag har inte tagit den här bilden, utan lånat från festens Facebook-sida.)

Deckarförfattaren Varg Gyllander och En bokcirkel för alla-Karin Berg.

”Så här såg första utkast till manus ut”, enligt Hans-Olov Öberg. Bengt Strokirk intervjuar.

Författare Christoffer Carlsson och Varg Gyllander. Från Digga Kommunikation My Olausson och Karin Berg.

Här är också jag och Sara Starkström med Varg Gyllander och Karin Berg. (Foto: My Olausson.)

Coola PR-Marthina Elmqvist från Massolit förlag var också där, men av någon anledning så kom hon inte med på en enda bild! (Hon står lite skymd bakom Christoffer Carlsson på ena bilden dock..)

Missa inte idag: En dag om Ulysses på Vetenskapsfestivalen

Idag är det dags för I huvudet på James Joyce – en dag om en dag i Dublin.
18 föreläsningar om Ulysses på Vetenskapfestivalen, alla på Humanisten på Göteborgs universitet.
Här finns programmet.
Själv är jag redan bokad och sitter nu på tåget upp till Stockholm med min dotter för en sedan länge utlovad mor-dotterdag med glassätning på Djurgården. Annars hade jag garanterat suttit bänkad.
Som tur är har ju jag förmånen att få träffa forskare från Göteborgs universitet i mitt jobb. Och jag intervjuade en av föreläsarna nu i måndags, bland annat om hur den nya översättningen av Ulysses mottagits av recensenter och hur synlig översättaren Erik Andersson varit.
Det inslaget kan ni se här.

Hurra! Hurra! Gjorde ju bästaste bokfynd någonsin i Stockholm

Jo. Jag gjorde ju mitt bästa bokfynd någonsin när jag var i Stockholm igår!
För när mötet med Teg Publishing var slut och vi släntrade ut från Rival på Mariatorget på väg mot T-banenedgången och hemresa för mig, och förortsresa för Teg, så gick vi förbi ett antikvariat. (Det som ligger där på hörnan precis bredvid Rival.) Och bara lite i ögonvrån ser jag på bokstället på trottoaren en liten porslinsapa som ser mycket bekant ut.

Och jag reagerade precis som när jag såg Kyckling med plommon – handen är på något egendomligt sätt snabbare än hjärnan. Nästan innan jag förstått vad det var för bok, så hade jag greppat den, sagt till Anders och Jonas: ”väntajagskahadenhär!” och stegat in i den lilla butiken.

Det var en av mina favoritböcker.

En som jag bara hade i sliten pocketutgåva, men som jag nu också hade i handen i ett inbundet exemplar:

Gör mig levande igen av Kerstin Ekman.

Alltså! Som jag har letat! Jag har knappt vågat titta på den nu när jag har kommit hem, för jag tror inte att det är riktigt på riktigt. Men. Bevisligen. Den ligger där på skrivbordet. Jag ser den i ögonvrån när jag skriver detta just nu.

Och visst. Jag kan fundera återigen på det där med att äga. Böcker. Men det finns ett så bestående värde i berättelserna mellan pärmarna att jag får helt enkelt acceptera:

Jag vill äga.

Särskilt fina inbundna exemplar av gamla favoritböcker.

Magiskfantastiska bilder av Helena Blomqvist på Fotografiska

Jag lyckades klämma in ett besök på Fotografiska igår när jag var i Stockholm och fascinerades totalt av Helena Blomqvists vackra, magiska, mörka och skrämmande bilder. Utställningen heter Stories from another world. och pågår till 3:e juni.

De flesta bilder har något hotfullt eller förvridet i sig som man antingen ser direkt, eller märker först efter ett tag.
Som den första bilden i utställningen: ett litet barn sitter i en säng, ljuset skiner in genom höga fönster, tapeterna har blommiga rankor. Men det sitter en räv på golvet! Och blomrankorna är inte bara i tapetmönstret, utan växer också vilt uppför väggarna och söker sig mot fönstret!

I en annan serier bilder ser man en variant av världens undergång, till exempel bilden med den sista gyllene grodan, där himlen är olycksbådande mörk.

Men det finns också en viss humor, särskilt i den tidiga serien The First Women on the Moon, där Helena Blomqvist ersätter äventyrens män med kvinnor i typiska manliga poser som hemliga agenter och rånare.

Det är inget dokumentärt foto, utan helt iscensatta motiv med mycket efterarbete i Photshop. Konstfoto med kontraster i mörker och ljus.

Det som jag gillar med den här typen av bilder är att de tilltalar min fantasi och min inre berättare. Jag börjar genast fundera vem flickan i sängen är, hur hon hamnat där, vem räven är, vem som går på gatan och vilka som bor i huset, vilka kvinnorna med pistolerna är och vilket som är deras upppdrag. Jag sugs in i världarna som Helena Blomqvist skapat och vill egentligen vara kvar, inte lämna den overkligheten, inte byta den känslan mot det starka ljuset på Stadsgårdskajen ute i verkligheten. Precis samma upplevelse som när man fastnar i en bra bok!

Försök också gärna se den 5 minuter korta filmen om hur Helena Blomqvist arbetar fram sina bilder. Visas i samma lokal som bilderna.

Den här bilden är från serien The Dark Planet, som hon fick inspiration till efter att ha arbetat tillfälligt på en kvällstidning och blev bekymrad av rubrikerna hon såg.

Att resa med Ulysses – Det funkar!

Det funkar att läsa Ulysses på tåget!
På vägen upp till Stockholm läste jag 126 sidor. Nu sitter jag på väg hem till Borås igen, har läst 20 sidor till och har drygt två och en halv timmes restid kvar.

Ulysses är en mycket särskild läsupplevelse. Jag kan fortfarande efter 140 sidor inte riktigt säga vad den handlar om. Den är ordrik, snarare än händelserik hittills. En vän tipsade om Olof Lagercrantz bok ”Att finnas till” som tydligen ska fungera som en slags vägledning. Jag är också sugen på att läsa Erik Anderssons bok om översättningsarbetet.

Annars var Stockholmsresan mycket givande. Jag hade först ett långt möte med Teg Publishing kring en bok som kommer att släppas i höst, där jag idag för första gången fick träffa författaren. Och därefter diskuterade vi en dokumentärfilm som jag ska slutföra klippningsarbetet på. Så ja, nu är jag lite mör i huvudet.

Vad bättre då än att dyka ner i skitiga gator i Dublin? Du dyra dyiga Dublin!

Lååååång tågresa kräver lääääängre bok. Kan Ulysses vara svaret?

Jag ska åka till Stockholm imorgon.
Det betyder sju timmars tågresa.
Det betyder sju timmars lästid!

Det betyder: Vad sjutton ska jag ta med mig för böcker i ryggsäcken?

@BiaSparrow kom med ett bra förslag på Twitter: ta en krävande bok som du inte orkat ta dig an, för på tåget är du låst och kan inte välja något annat.
Vilket just nu i mitt fall skulle betyda nyöversättningen av Ulysses. Suck.

Den är tung, den.

Men det lutar nog åt att jag tar med den. Faktiskt. Det är ett bra tips att ta en krävande bok som kräver obruten lästid, koncentration, minimalt med störande avbrott och – tystnad.

Ja, jag har bokat tyst avdelning. För några år sedan när jag hade bokat tyst avdelning för att läsa blev jag bland annat kallad ”kärringjävel” för att jag bad konduktören att flytta på två personer som trots tillsägelser satt och pratade i den tysta avdelningen.

Vill man läsa så vill man!

Jag kallar denna installation för: ”Kvinna tömmer handväska på skrivbord för att få plats med Ulysses.”

De sista franska reafynden från Grate och Sekwa

Jag som trodde jag gjorde de sista skälvande rea-fyndet för flera veckor sedan när jag fann Kyckling med plommon skräpandes bland kokböckerna. Men icke! Bokrean verkar vara en evighetsrea, och ”halva reapriset” har pågått i snart fyra veckor. Eller mer. Jag håller verkligen inte räkningen.

Men. Jag hittade en ny, lite undangömd reahylla på min Bokia på Avenyn. (Jag är ju där i alla fall en gång i veckan, när jag filmar Akademisk kvart.) Hyllan hade lite blandade titlar. Smått och gott. Udda. Konstigt… Och så fanns också några såna där små tunna böcker som jag gillar. Franska. Från Grate och Sekwa. Det är något med litteraturen från de förlagen som jag gillar.

Så. Här:
Veckans Reafynd:

Fotokonst i världsklass på nyinvigningen av Abecita Konstmuseum

Idag var det nyinvigning av Abecita Konstmuseum i Borås.
Museet är känt för att ha fina fotoutställningar, senast Anders Petersen nu i mars och innan det Walter Hirsch.

Tidigare har bara en våning varit öppen för allmänheten, men från och med idag öppnades två våningar till – totalt 2000 m2 konst!

Framför allt handlar det fortfarande om
fotokonst, men också Warhol, Rauschenberg, Hockney, Bourgeois… Konst med start från 1960-talets popkonst och framåt. Jag såg också flera konstverk av Jim Dine, mest känd för Pinocchio-statyn Walking to Borås som ju står… mitt i Borås.

Jag är stum av att detta nu finns tillgängligt i Borås! 2000 m2 konst!
Hurra!

En mycket fin fotobokhandel finns också numera i lokalerna, Neva Books.

Underbara är också de äldre som arbetar på museet och ger barnen gratis saft. (Det gillar föräldrar som försöker uppfostra sina barn i att uppföra sig bland konst.)

En heldag om Ulysses på Vetenskapsfestivalen i Göteborg!

Jo, jag ska ju börja läsa Ulysses nu. Hade jag tänkt…
Jag lånade den på biblioteket förra veckan. Nyöversättningen.
Men det coolaste med Ulysses just nu är ju att nästa vecka på Vetenskapsfestivalen i Göteborg ska 18 forskare, översättare, en kompositör och en kock (!) ge sitt perspektiv på Ulysses!
Det blir religion, litteratur, språk, översättning (ja, Erik Andersson kommer) och historiska perspektiv.

Föreläsningar hela dagen, en föreläsningstafett om Ulysses!!

I huvudet på James Joyce – en dag om en dag i Dublin heter själva arrangemanget.
Länk finns här så ni kan läsa själva om var, när och vilka som ska föreläsa i vilka ämnen.

Själv är jag mycket nyfiken på vad t ex Lisbeth Larsson hittar för jämförelse i promenerande med Mrs Dalloway och vad Ola Sigurdson hittar för teologiska parodier.

En hel dag om Ulysses alltså! Fredag den 27 april i Göteborg.
Nästan värt en resa!

Boken det handlar om:

Bokcirkel: Våra kyssar är avsked av Nina Bouraoui

Jo, jag har ju startat en liten, liten bokcirkel och igår var det andra gången vi träffades.
Förra gången pratade vi kring Herta Müllers Flackland.
Denna gång var cirkelboken Våra kyssar är avsked av Nina Bouraoui.
Våra kyssar är avsked är egentligen ingen traditionell berättelse, utan mer reflektioner, scener, tablåer och minnen från författarens liv. Omkastade, i oordning (vi fann ingen ordning i alla fall), från tidiga barndomsminnen  i Algeriet till nästan nutida bilder från Paris. Eller Som Bouraoui själv skriver i inledningen: ”Jag har gått tillbaka till män, kvinnor, föremål och bilder som har skapat den människa som jag är.”

Med Våra kyssar är avsked är det första gången jag tar mig igenom en bok av Bouraoui. Jag har försökt några gånger med Kärlekens geografi, men inte lyckats helt. Av de andra cirklarna fanns det några som hade läst en eller flera böcker av Bouraoui, och de sa att de kände igen flera teman och platser i Våra kyssar från andra böcker.

Det är mycket åtrå i Våra kyssar, mycket nakenhet, mycket sökande efter en sexuell identitet och en konstnärlig identitet – ett konstnärligt seende. Men det finns en distans i texten, ett intellektuellt iakttagande, som om Bouraoui stod utanför sig själv och kyligt betraktade sig i situationer och händelser. Med den distansen kommer en viss känslokallhet. Jag tror jag beskrev det som att jag saknade ”kött”, att det inte var så ”köttigt”. (Mina medcirklande fnissade lite åt den formuleringen, men den tilltalar mig.)

Men visst har hon en särskild röst, Bouraoui. Boken är ju en räcka av aforismer, en ”riktig citat-fest” som en av cirklarna sa. Klokheter om åtrå, om kärlek, om kvinnor, om livet. Jag har twittrat meningar från den under #vårakyssar medan jag läst, det har jag bara gjort en gång tidigare och det var från Intimacy av Hanif Kureshi. Och det kanske är mer så man ska läsa dem – som betraktelser, aforismer snarare än en berättelse. Men berättelsen finns ju där, i mellanrummen. Men den är svår att få tag på.

Vi har ännu inte enats om vad vi ska läsa till nästa gång vi ses, men vi pratade om att röra oss kring kvinnliga, europeiska nutida författare, göra en slags Europa-turné, en Inter-rail. Vi talade om Elfride Jelinek, Tove Jansson, Juli Zeh, kanske någon dansk – Helle Helle?, finns det någon intressant nutida italiensk kvinnlig författare?

Nej, vi har inte bestämt oss än.
Men det brukar bli bra om Mathias får välja…